Tiden bara susar förbi alldeles förlikt vinden utanför fönstret. Jag har det fint, trots mina sömnlösa nätter så ler jag inombords och lever igenom livets gång. Levande.
Tankar, funderingar, resonemang och skämt dagarna i ända. Ännu inte börjat resan på mitt liv. Utan återigen skjutit upp den. Igen. Jag är ju faktiskt bara den gamla vanliga tonåringen fortfarande, iallafall ett par dagar till.
Jag har så tydliga mål, vägar och klara beskrivningar på hur jag ska lyckas. Vilken väg jag ska gå för att ta mig dit jag vill. Vilka mål som behövs för att bemästra slutet. Jag vet, jag kan och jag kommer att lyckas.
Men först måste jag bara få vara barn, få sno den dyrbara tiden och fortfarande bara vara. Krävande och jobbig. Få uppmärksamhet och kärlek. Ett litet,litet tag till. Innan resan till en ny människa påbörjas.
Jag är fruktansvärt nöjd med mitt liv. De flesta pusselbitarna är på plats. Jag jobbar och sliter. Träffar vänner, fikar, shoppar och festar. Precis the same as usual. Och om 11 dagar flyr jag landet för varmare breddgrader fyllt med en massa ståhej. Livet är underbart, sa jag det?
Och sen då. Jo sen är sommaren igång och så även jag.
Ta vara på livets alla möjligheter och kom ihåg, när en dörr stängs, öppnas det en ny, alltid.
LOVE
