Att livet inte alltid är rättvist det har ingen heller utalat sig om.... Jag själv vet att det inte är så, så jag behöver absolut ingen slags motbevisande, diskussion eller argumentation om det. Jag vet att det bara är så, och så är det. Och antar också att det bara är att gilla läget....
Även fast jag är hur nöjd som helst med mitt liv i nuläget vägrar jag att släppa det förflutna helt och lära mig att blicka framåt. Jag vill inte bli kär, binda upp mig, vara fast och få det till att hindra det fina jag har kvar i mitt liv att både se, göra och uppleva innan det är dags. Visst, det kan jag heller inte påsta att jag gjort... Men jag har fortfarande inte glömt, förlåtit eller fördömt... Jag är olyckigt kär varé sig jag kan erkänna det för mig själv eller inte. Och jag har också bränt mina broar över det. Fan också. Fan för kärleken. Jag vill i nuläget bara glömma. Aldrig mer se dig, prata med dig eller veta utav dig. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar