Halva januari månad är snart förbi, snön är borta och kylan intar allt mer och mer. Sakta men säkert. Jag lever fortfarande i samma banor sen månader tillbaka. Som en vagabond som moderjord så fint kallar det. Jobbigt psykiskt men helt klart så himla typiskt. Så typiskt mig. Det är ju verkligen så jag är. Felicia så det skriker om det.
Har tagit tag i mitt liv, satt upp lite mål och tagit beslut. Tuffa och väldigt påfrestande. Men vill man så kan man, och kan man så vill man. Och det är just det. Jag har börjat inse hur viktigt det är att röra på sig, träna och äta hälsosamt vilket jag nu går ALL IN för. Och för att inte tala om tobak, usch och fy vilken skit.
Känns både hemskt och väldigt lättande att skriva detta. Men ikväll röker jag mitt sista ciggpaket, jag tar min sista bloss och jag fimpar mina sista cigg. Jag vill detta och jag vet att jag kan. Så lets go.
Annars är mitt liv en berg och dalbana och det präglas hela tiden av ett och annat. Men jag ler. Ler som alltid förr, för det här är bara början. Början på något nytt. Ett fint liv.
Och ikväll ja, då är det fest. Karaaaaaaaaaaaaatefylla. WOOPA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar