Det är dagar som sådana här man verkligen tar sig en funderare, ställer sig frågan om och om igen. Varför? Varför ska något sådant hemskt få hända? Och varför ska det vara försent för att hjälpa till eller åtminstonde göra något åt saken. Det är något jag undrar och alltid kommer undra. Jag är både ledsen arg och framförallt besviken. Men allra mest orolig. Orolig över hur allt kommer sluta? Ska det fortsätta i denna takt eller vad är det som händer?
Jag vet inte vad jag ska säga.. Det är dagar som sådana här jag tänker på er. Och hur mycket jag saknar er. Alla som gått bort. Jag saknar er. Speciellt dig mormor. Och givetvis alla andra också. Det måste få ett stopp och det är nu. Men jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig D. Och jag hoppas du kämpar dig igenom detta, jag vet att du kan och jag vet att du är stark. Du kommer klara detta. Tänk på oss andra, alla som bryr sig och finns där och stöttar dig. Du klarar detta! Tillägnar också en tanke till din familj och alla andra som står dig närmre. Men som jag sa. You will make it. Jag tror på dig <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar