Nedstämd och förjävlig är jag när vi hörs återigen. Men vad ska man säga? Jag har mig själv att skylla, absolut... Fattar inte riktigt själv vad jag håller på med ibland, hur jag tänker och hur jag uttrycker mig. Från att ha gått från super duper glad till det motsatta och det bara på några timmar. Herregud. Jag måste lära mig att tänka först och sen utföra handlingen och inte tvärtom som händer allt för ofta. För egentligen menar jag ju bara väl men det blir bara så fel.. Just nu behöver jag sömn, tur och framförallt rycka upp mig. Har ju faktiskt hört att man kan ha tur i oturen, så får väll hoppas på det. Eller ja, tur och tur. Jag hoppas att du inser att jag är en bra tjej trots allt och att det var riktigt dumt och att det aldrig kommer inträffa igen...
Och ni andra, ni fattar inte ett skit ellerhur?? Dåså. Det som är poängen. Men jag kan ge er en ledtråd, jag är helt galen. Helt galen i en person, i honom. I hans himmelska leende, i hans skratt. Helt galen, ja helt galen. I honoooooom. Och för att vara exakt och helt jävla honest så har jag aldrig upplevt denna känsla förut. Det liksom bara skriker lycka.. Du är bra, du är bäst och vad gör jag? Jag inser det inte. But i hope u will forgive me...
Annars då, jo mitt uppe i alla dessa känslor ska jag, lilla tuffa jag HOPPA bungyjump imorgon, adrenalinen pumpar redan nu och jag undrar hur jag känner mig om bara ett par timmar när jag står där redo för att falla ut 200-300 meter högt upp i ingenmansland. Jises. Men som sagt, jag är cool, jag är tuff och jag SKA göra detta. It's my dream :-)
Vi hörs imorgon, om jag överlevt hoppet dvs. (usch vad hemskt det kändes att skriva det där).. Men ja, vi hörs. Det måste vi göra..
PUSS och KRAM till alla underbara, extra puss till dig fs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar